Dåligt
Förlåt för att jag inte skrev om vampyrer igår. Förlåt för att jag inte skriver om vampyrer idag - slutade nyss jobba och börjar kl 04.00 imorgon. Och jag som har så många funderingar kring vampyrer.
En annan dag. Jag är en dålig människa. Ni får hålla er till god med den här donnan.
Klockan är 22.13 och nu ska jag gå och lägga mig.
Godnatt!
//Matilda
En annan dag. Jag är en dålig människa. Ni får hålla er till god med den här donnan.
Klockan är 22.13 och nu ska jag gå och lägga mig.
Godnatt!
//Matilda
Sunday Evening
Just nu är den här bilden det vackraste jag vet.
" I guess I'm too Scandinavian
the relief of spring
intoxication of summer rain
the clearness of fall
how winter makes me reconsider it all"
(Changing of the seasons - Ane Brun)
//Matilda
PS. Tänkte skriva om vampyrer imorgon. DS.
Svinigt
Jag har fått svinkoppor. Svinkoppor. Det gör ont. Jag får plåstras om av min mamma som om jag vore 3 år.
Så nu går jag under jorden över helgen. Är besviken över det ena och det andra, men mest på mig själv. Avskyr självrannsakan - man upptäcker bara massa hemska saker.
I'll be back thursday - nästa gång jag är ledig. (Tjoho - depressing)
Clear, out.
//Matilda
(Jag önskar att grisar hade klättrat i träd som koalor. Vilka intressanta djur de plötsligt hade blivit.)
Så nu går jag under jorden över helgen. Är besviken över det ena och det andra, men mest på mig själv. Avskyr självrannsakan - man upptäcker bara massa hemska saker.
I'll be back thursday - nästa gång jag är ledig. (Tjoho - depressing)
Clear, out.
//Matilda
(Jag önskar att grisar hade klättrat i träd som koalor. Vilka intressanta djur de plötsligt hade blivit.)
Qui ne rêve pas d'avoir un moto?
Jag har funderat på om jag ska ta motorcykel körkort. Varför vet jag inte. Eller jo, anledningen är väl egentligen att jag tror jag skulle gilla känslan av att köra snabbt och samtidigt känna fartvinden mot sitt ansikte. Det störiga är att det finns en viss image kring motorcykelkörande. Lite Bandidos och Hells Angels över det hela. Stilmässigt alltså - jag påstår inte att alla som kör motorcykel är medlemmar. Det vore befängt.
Vad jag vill om jag ska ta motorcykelkörkort är att köra runt på en sådan här motorcykel:
(jag gillar kombinationen badmössa, baddräkt och cigarett i munnen - på en jättestor motorcykel)
Eller en sådan här:
Alltså ingen Harley Davidson eller en hypersportmodell.
Nu ska jag gå och äta frukost, för det har jag inte gjort trots att klockan är halv tolv. Jag skyller på HippHipp igår - eller hur Sara?
//Matilda
Vad jag vill om jag ska ta motorcykelkörkort är att köra runt på en sådan här motorcykel:
(jag gillar kombinationen badmössa, baddräkt och cigarett i munnen - på en jättestor motorcykel)
Eller en sådan här:
Alltså ingen Harley Davidson eller en hypersportmodell.
Nu ska jag gå och äta frukost, för det har jag inte gjort trots att klockan är halv tolv. Jag skyller på HippHipp igår - eller hur Sara?
//Matilda
Sjukdom
Jag har lyckats bli sjuk. På en helg. På en fredag OCH en lördag. En lördag då jag egentligen skulle jobbat. Hopplöst. Feber och halsont och Far är övertygad om att det är svinpest (nej, inte svininfluensa om man kan tro. Han påstår, jag citerar: "Det låter mycket roligare, men framförallt intressantare, att ha svinpest. Hur många har turen att smittas utav pest idag? Det är ganska exotiskt." slut på citat).
Efter en febrig natt med diverse mardrömmar, hjärtan som stannade, tjocka människor som satte sig på mig så att jag inte fick luft, och oförstånd, kravlade jag mig bokstavligen upp och hyrde en film. Det blev Breakfast at Tiffany's. En helt rätt film för en regnig lördags morgon, klockan 06.00. Egentligen ville jag ha Hitchcock-maraton, men eftersom jag inte äger några filmer av honom och inga gick att hyra via tvn så fick det bli den. Och den var underbar. Tycker att Fred/Paul var jättelik min barndomskompis, om än något stiligare (detta är inget nedlåtande - alla var stiligare på 60-talet).
Är inte Audrey Hepbrun förtjusande?
Sedan, endast för att jag är hemma och befinner mig i ett ostadigt, självömkande stadie, så måste jag bara lägga upp den här bilden.
Jag vill också kyssa någon i regnet, på det klassiska viset där läpparna bara möts, ihållandes en blöt, röd katt.
(Jag sa ju det - självömkans kväll har anlänt!)
Nu ska jag köra och hämta Maja i Svedala. Mer romantiskt än så blir det inte ikväll.
//Matilda
PS. Haha, läste en roande artikel i Sydsvenskan igår som handlade om nakenbadare i Falsterbo. Margareta Ribbing, Sveriges mesta/enda Folkvettsexpert, uttalade sig såhär:
- Hur löser man badkonflikten?
"Den som vill bada naken kan självklart inte kräva attfå ensamrätt till en publik plats. Det här ser jag som ytterligare ett exempel på den självupptagenhet som breder ut sig i samhället."
- Har självupptagenheten med rikedom att göra?
"Det har jag inga synpunkter på. Den här historien handlar om hänsyn, anpassning och förnuft. Och det verkar saknas hos flertalet medverkande. Om en person badar naken och trettio står vid bryggan och väntar tycker jag att de trettio ska strunta i nakenbadaren och gå ut på bryggan tillsammans."
- Men om man står ensam i kön?
"Då får man låta nakenbadarna bada klart och sedan hoppa i. De verkar vara lika barnsliga allihopa. De får göra upp ett badschema. Alla som badar nakna får göra det vid ett tillfälle och de andra vid ett annat. Annars rekommenderar jag alla att bada hemma."
Enligt min morbror är den enda som kan tävla med henne moster Nilla. Lustigt tycker jag att det är i varje fall. DS.
Efter en febrig natt med diverse mardrömmar, hjärtan som stannade, tjocka människor som satte sig på mig så att jag inte fick luft, och oförstånd, kravlade jag mig bokstavligen upp och hyrde en film. Det blev Breakfast at Tiffany's. En helt rätt film för en regnig lördags morgon, klockan 06.00. Egentligen ville jag ha Hitchcock-maraton, men eftersom jag inte äger några filmer av honom och inga gick att hyra via tvn så fick det bli den. Och den var underbar. Tycker att Fred/Paul var jättelik min barndomskompis, om än något stiligare (detta är inget nedlåtande - alla var stiligare på 60-talet).
Är inte Audrey Hepbrun förtjusande?
Sedan, endast för att jag är hemma och befinner mig i ett ostadigt, självömkande stadie, så måste jag bara lägga upp den här bilden.
Jag vill också kyssa någon i regnet, på det klassiska viset där läpparna bara möts, ihållandes en blöt, röd katt.
(Jag sa ju det - självömkans kväll har anlänt!)
Nu ska jag köra och hämta Maja i Svedala. Mer romantiskt än så blir det inte ikväll.
//Matilda
PS. Haha, läste en roande artikel i Sydsvenskan igår som handlade om nakenbadare i Falsterbo. Margareta Ribbing, Sveriges mesta/enda Folkvettsexpert, uttalade sig såhär:
- Hur löser man badkonflikten?
"Den som vill bada naken kan självklart inte kräva attfå ensamrätt till en publik plats. Det här ser jag som ytterligare ett exempel på den självupptagenhet som breder ut sig i samhället."
- Har självupptagenheten med rikedom att göra?
"Det har jag inga synpunkter på. Den här historien handlar om hänsyn, anpassning och förnuft. Och det verkar saknas hos flertalet medverkande. Om en person badar naken och trettio står vid bryggan och väntar tycker jag att de trettio ska strunta i nakenbadaren och gå ut på bryggan tillsammans."
- Men om man står ensam i kön?
"Då får man låta nakenbadarna bada klart och sedan hoppa i. De verkar vara lika barnsliga allihopa. De får göra upp ett badschema. Alla som badar nakna får göra det vid ett tillfälle och de andra vid ett annat. Annars rekommenderar jag alla att bada hemma."
Enligt min morbror är den enda som kan tävla med henne moster Nilla. Lustigt tycker jag att det är i varje fall. DS.
Förbannar mig själv
Jag har begått ett fatalt misstag. Figurerna i Pettson och Findus heter mucklor och inte murklor. Hoppas ni inte har blivit alltför missledda eller besvikna.
Varenda sommarnatt borde vara en Elsa Beskow-natt:
//Matilda
//Matilda
Sommarfrid
Nu känner jag sommarfrid. Tempot har saktats ner från hetsiga sjumilakliv till ett litet lagom lunkande. Dessutom tog jag årets första dopp - trots att vattnet var brunt och bottnen omöjlig att se. Vackra bilder från Falsterbo är på väg.
Falsterbo Horse Show gjorde mig både halvt skräckslagen och halvt längtansfull. Skräckslagen på grund av alla människor som vallfärdar dit - att det just är hästmänniskor hjälper inte. Det påminde mig lite om varför jag vill komma ifrån det "hela". Längtansfullt på grund av att jag faktiskt tycker om hästar, och jag insåg att jag faktiskt tycker om att rida. Hur rolig såg inte Huntingen ut att vara igår? Men här hemma känns det tyvärr som att det negativa ibland överväger det positiva.
Funderar på om jag ska åka till torpet igen nästa vecka. Någon har städat bort mitt schema (jag har alltid sagt att för mycket städning aldrig kan vara bra) så jag vet inte hur jag jobbar.
Såhär fint var det i förra veckan i varje fall:
Fridfulla kvällar
Söta kusiner
Vi klöv ved
(lägg märke till Mormor som gärna vill vara iblandad utan att utföra något som helst arbete. Exekutiv övervakare är hennes roll och den är totalt självgiven)
Slutligen en bild på Elliot endast för att han är så gullig och...intensiv.
(Mormors hund. Förståeligt)
// Matilda
Falsterbo Horse Show gjorde mig både halvt skräckslagen och halvt längtansfull. Skräckslagen på grund av alla människor som vallfärdar dit - att det just är hästmänniskor hjälper inte. Det påminde mig lite om varför jag vill komma ifrån det "hela". Längtansfullt på grund av att jag faktiskt tycker om hästar, och jag insåg att jag faktiskt tycker om att rida. Hur rolig såg inte Huntingen ut att vara igår? Men här hemma känns det tyvärr som att det negativa ibland överväger det positiva.
Funderar på om jag ska åka till torpet igen nästa vecka. Någon har städat bort mitt schema (jag har alltid sagt att för mycket städning aldrig kan vara bra) så jag vet inte hur jag jobbar.
Såhär fint var det i förra veckan i varje fall:
Fridfulla kvällar
Söta kusiner
Vi klöv ved
(lägg märke till Mormor som gärna vill vara iblandad utan att utföra något som helst arbete. Exekutiv övervakare är hennes roll och den är totalt självgiven)
Slutligen en bild på Elliot endast för att han är så gullig och...intensiv.
(Mormors hund. Förståeligt)
// Matilda
Bo Hagström
Igår så var jag lite seg efter att ha jobbat morgon, så jag gick och la mig för att sova. Inte lång stund därefter (jag vågar till och med påstå att var alldeles på tok för tidigt), kommer min mamma och väcker mig. "Matilda, det är Solens Mat på tv!" Och då kan man väl inte annat än masa sig upp. Denne man, vars silverfärgade hår och mustasch blänker i den skarpa italienska solen, kör runt i en röd Alfa Romeo utan att det ter sig det minsta skrytsamt. En man som han ska ha en sådan bil, någon annat vore upprörande. Bo Hagström, som ni givetvis har förstått att det handlar om, talar italienska, charmar urstarka italienska kökskvinnor (och män för den delen), medan han smakar på deras lokala delikatesser med ett musliknande smaskande. Det är han och Colin Firth som är de enda två offentliga gentlemen som existerar i nutid.
Jag säger bara Bo Hagström. Om jag hade varit 60-70 år gammal så hade jag bombaderat honom med fanmail, förföljt honom och spionerat. Nu känner jag mer att jag önskar att jag kunde få följa med på hans resor genom Italien och lära mig allt som han kan och smaka på all fantastisk mat som produceras.
Här har vi Bo Hagström:
Vilken farbror!
I programmet igår, en repris från 2008 som jag i för sig redan sett, så var de i Cilento. Casal Velino, området som jag ska till, ligger i Cilento. Jag är nästan bombsäker (bombmurklesäker) på att käre Bo besökte stället dit jag ska till. Avgörande faktorer:
* Det ligger i Cilento
* Gården var en Agriturismo
* Hästar fanns närvarande
* Likaså getter, och jag har läst att de producerar egen getost
* Huset var sig likt (Fast å andra sidan är husen ganska lika varandra. Menmen, kan ju vara ett bevis ändå.)
Det var väldigt vackert och de gjorde en fantastisk sallad. Vilken tur jag har ifall det är dit jag ska - tänk att äta sådant varje dag!!
Att en vän till mig kallade Solens Mat för pensionärsprogram är absolut oförlåtligt.
Nu längtar jag till Italien.
// Matilda
Jag säger bara Bo Hagström. Om jag hade varit 60-70 år gammal så hade jag bombaderat honom med fanmail, förföljt honom och spionerat. Nu känner jag mer att jag önskar att jag kunde få följa med på hans resor genom Italien och lära mig allt som han kan och smaka på all fantastisk mat som produceras.
Här har vi Bo Hagström:
Vilken farbror!
I programmet igår, en repris från 2008 som jag i för sig redan sett, så var de i Cilento. Casal Velino, området som jag ska till, ligger i Cilento. Jag är nästan bombsäker (bombmurklesäker) på att käre Bo besökte stället dit jag ska till. Avgörande faktorer:
* Det ligger i Cilento
* Gården var en Agriturismo
* Hästar fanns närvarande
* Likaså getter, och jag har läst att de producerar egen getost
* Huset var sig likt (Fast å andra sidan är husen ganska lika varandra. Menmen, kan ju vara ett bevis ändå.)
Det var väldigt vackert och de gjorde en fantastisk sallad. Vilken tur jag har ifall det är dit jag ska - tänk att äta sådant varje dag!!
Att en vän till mig kallade Solens Mat för pensionärsprogram är absolut oförlåtligt.
Nu längtar jag till Italien.
// Matilda
Liviska
Om man ska gå efter namnet så kan man lätt tro att Liviska endast talas av de som heter Liv. Men så är det inte.
Liviska är: "ett finsk-ugriskt språk som talas av liver i västra Lettland. Det är ett av de allvarligast utrotningshotade språken i världen just nu; det talas bara av omkring 35 personer, varav enbart tio flytande. 1925 räknades 1238 liver i Lettland och ännu i slutet av 1930-talet fanns 12 liviska byar i Kurland, men på grund av andra världskriget och kollektiviseringen under sovjettiden försvann dessa och med dem grunden för liviskan såsom vardagsspråk. Några liver lär eller har lärt sig språket i ett försök att återuppliva det, men antalet liver och tillfällen att använda språket är få. Äldsta liviskspråkiga boken är 1863 års översättning av Matteus evangelium."
(Source: Wikipedia)
Jag vet att man inte ska använda Wikipedia. Men om någon är dum nog att använda min blogg som en säker källa så får dem skylla sig själva.
Idag åker jag och Maja till Torpet, som inte alls är vårt torp utan min morbrors torp. Jag ska ta med Norwegian Wood (Murakami) och njuta i hängmattan tänkte jag - magiskt, som en vän till mig hade uttyckt det.
När jag tänker på Torpet tänker jag bara på de äventyrliga kanotturer som vi har gjort. Mormor lyckades trilla ur och bryta armen, sedan fick vi fiska upp både henne, Tord och deras grejer ("Maja, Maja - rädda min nya baddräkt!"). Det är sådant som det har talats om varje jul och kommer talas om varje jul framöver. It's a family-thing.
Vackert är där.
Haha, Maja var kortare än mig! Det här var nog 8 år sedan tror jag.
Have a nice day!
// Matilda
Bombmurkla
Efter att ha googlat lite (och man ska inte underskatta googlande) så har jag kommit underfund med att Bombmurklan är en svamp. Blev lite besviken, hade förväntat mig en murkla som i Pettson och Findus värld. Ni vet, de små figurerna som lever ett helt eget liv vid sidan av de båda huvudkaraktärerna. Men istället fann jag en rödlistad svamp. Jag får trösta mig med att den åtminstone ser lustig ut.
Såhär ser den ut, Bombmurklan alltså:
Figurerna jag önskade finna ser ut såhär (bla. Alla Pettson och Findus fan vet väl att de brukar variera ganska mycket. Definitionen av en Pettson-och-Findus-murkla återstår att fastställa):
Förstår ni mitt resonemang?
Annars så är jag lite småtjurig idag, eller ska man gå så långt som att kalla mig lättirriterad? Får nog stilla mina nerver med nyinköpta Norweigian Wood av min älskade Murakami.
//Matilda
Såhär ser den ut, Bombmurklan alltså:
Figurerna jag önskade finna ser ut såhär (bla. Alla Pettson och Findus fan vet väl att de brukar variera ganska mycket. Definitionen av en Pettson-och-Findus-murkla återstår att fastställa):
Förstår ni mitt resonemang?
Annars så är jag lite småtjurig idag, eller ska man gå så långt som att kalla mig lättirriterad? Får nog stilla mina nerver med nyinköpta Norweigian Wood av min älskade Murakami.
//Matilda
Rousse
Jag är rödhårig. Naturellt så att säga. Men så har det inte alltid varit, när jag var liten så var det blont. Det märkliga är att ju äldre jag blev desto rödare blev mitt hår. Färgade i höstas mitt hår brunt, en färg som helt saknade röda essenser, och det dröjde bara en vecka innan det var knallrött. Min frisör blev alldeles ställd, hon hade aldrig sett något liknande.
Mitt hår är nog lite magiskt ändå. Dessutom är det så tjockt att hur mycket jag än tunnar ut det så fortsätter det bara att växa och växa. Och det är inte alls roligt.
Framtiden ser inte bra ut för rödhåriga människor. Vi är utrotningshotade. Borde föras upp på världsnaturfondens utrotningslista, om det inte redan gjorts. Enligt National Geographic finns det endast idag 2 % av jordens befolkning som är rödhårig. Tydligen beror det på att människor reser för mycket och att den röda genen därför försvinner. Om man ska tro den här artikeln så ska man bege sig till Skottland för att bevara den rödhåriga genen, där är 13 % av invånarna rödhåriga. Så Skottland alltså...
Mindre oroande forskning som nu har kommit fram är att rödhåriga är mer resistenta mot smärta. "Reds Need Less Meds" så att säga. Det kan väl förklara min höga smärttröskel. (Kanhända att jag mer och mer blir den fornnordiska gudinna jag alltid velat vara?). Läs mer här.
Något som är desto roligare är den här artikeln som behandlar rönen om att rödhåriga är på väg att utrotas.
Jag avskyr att alla rödhåriga representeras av Pippi - var i helvete fick hon luft ifrån? Alla vet att det är en fysisk omöjlighet att ha håret på det där viset - vilket endast bevisar att hon bär peruk. Tycker också att det är märkligt att de låter Sveriges rödhåriga reprensenteras av Claire Wikholm och Lasse Anrell - kunde de inte hittat två snyggare människor? Många tänker säkert att det inte är lönt att behålla den röda genen eftersom man ändå får fula barn (skönhet är ju trots allt eftertraktat i dessa dar, inte sant?). Gillar dock Lasse Anrells uttalande:
"Det där tror jag itne en sekund på. Den röda genen är urstark, alla som läst Darwin vet hur det ligger till.
????
Ja, att dem vackraste fortplantar sig mest, så att jorden kommer översvämmas av människor med rött hår"
Watch out säger jag bara!
Gillar också att vi rödhåriga är utrotningshotade tillsammans med:
- Bergsgorillor
- Bombmurklor (Vad är det för något?!)
- Blåval
- Snöleopard
- Svart noshörning
- Liviska (ett språk som endast talas av 150 personer)
(Sidekick: Tycker det är förfärligt sorgligt när språk dör ut, varför finns det ingen srpåkfond där man kan sätta in pengar för att bevara språk? Eller det kanske redan finns? Tänk att vara den sista människan som pratar ett språk och vara medveten om att ens språk går med en ned i graven. Sorgligt. Kanske skriver mer om det en dag. Det och Bombmurklor.)
Historiskt sett så har rödhåriga varit utsatta för mycket. Under det stora folkmordet som rådde i Sverige och Europa mellan 1400-1600-talet, även kallat häxjakten, råkade rödhåriga ofta illa ut. Det röda håret tydde nämligen på samröre med Satan (hujedamig). Det beskrivs utförligt i boken Den blå färgen av Tracy Chevalier.
Nej, vi har det inte lätt alltid. Utrotning och häxjakt. Kanske är det därför vi är mer restistenta mot smärta? Avslutningsvis vill jag bara lägga upp bilder på snygga rödhåringar, eller les rousses, som det heter på franska - vilket givetvis låter mycket bättre.
Amy Adams
Julianne Moore
Christina Hendricks
Evan Rachel Wood
Damian Lewis
och även ifall det inte är äkta:
Kirsten Dunst som den vackra Mary-Jane i Spindelmannen
Nicole Kidman i Moulin Rouge
// Matilda, numera La Rousse
Mitt hår är nog lite magiskt ändå. Dessutom är det så tjockt att hur mycket jag än tunnar ut det så fortsätter det bara att växa och växa. Och det är inte alls roligt.
Framtiden ser inte bra ut för rödhåriga människor. Vi är utrotningshotade. Borde föras upp på världsnaturfondens utrotningslista, om det inte redan gjorts. Enligt National Geographic finns det endast idag 2 % av jordens befolkning som är rödhårig. Tydligen beror det på att människor reser för mycket och att den röda genen därför försvinner. Om man ska tro den här artikeln så ska man bege sig till Skottland för att bevara den rödhåriga genen, där är 13 % av invånarna rödhåriga. Så Skottland alltså...
Mindre oroande forskning som nu har kommit fram är att rödhåriga är mer resistenta mot smärta. "Reds Need Less Meds" så att säga. Det kan väl förklara min höga smärttröskel. (Kanhända att jag mer och mer blir den fornnordiska gudinna jag alltid velat vara?). Läs mer här.
Något som är desto roligare är den här artikeln som behandlar rönen om att rödhåriga är på väg att utrotas.
Jag avskyr att alla rödhåriga representeras av Pippi - var i helvete fick hon luft ifrån? Alla vet att det är en fysisk omöjlighet att ha håret på det där viset - vilket endast bevisar att hon bär peruk. Tycker också att det är märkligt att de låter Sveriges rödhåriga reprensenteras av Claire Wikholm och Lasse Anrell - kunde de inte hittat två snyggare människor? Många tänker säkert att det inte är lönt att behålla den röda genen eftersom man ändå får fula barn (skönhet är ju trots allt eftertraktat i dessa dar, inte sant?). Gillar dock Lasse Anrells uttalande:
"Det där tror jag itne en sekund på. Den röda genen är urstark, alla som läst Darwin vet hur det ligger till.
????
Ja, att dem vackraste fortplantar sig mest, så att jorden kommer översvämmas av människor med rött hår"
Watch out säger jag bara!
Gillar också att vi rödhåriga är utrotningshotade tillsammans med:
- Bergsgorillor
- Bombmurklor (Vad är det för något?!)
- Blåval
- Snöleopard
- Svart noshörning
- Liviska (ett språk som endast talas av 150 personer)
(Sidekick: Tycker det är förfärligt sorgligt när språk dör ut, varför finns det ingen srpåkfond där man kan sätta in pengar för att bevara språk? Eller det kanske redan finns? Tänk att vara den sista människan som pratar ett språk och vara medveten om att ens språk går med en ned i graven. Sorgligt. Kanske skriver mer om det en dag. Det och Bombmurklor.)
Historiskt sett så har rödhåriga varit utsatta för mycket. Under det stora folkmordet som rådde i Sverige och Europa mellan 1400-1600-talet, även kallat häxjakten, råkade rödhåriga ofta illa ut. Det röda håret tydde nämligen på samröre med Satan (hujedamig). Det beskrivs utförligt i boken Den blå färgen av Tracy Chevalier.
Nej, vi har det inte lätt alltid. Utrotning och häxjakt. Kanske är det därför vi är mer restistenta mot smärta? Avslutningsvis vill jag bara lägga upp bilder på snygga rödhåringar, eller les rousses, som det heter på franska - vilket givetvis låter mycket bättre.
Amy Adams
Julianne Moore
Christina Hendricks
Evan Rachel Wood
Damian Lewis
och även ifall det inte är äkta:
Kirsten Dunst som den vackra Mary-Jane i Spindelmannen
Nicole Kidman i Moulin Rouge
// Matilda, numera La Rousse
Värme
Vilken värme idag! Tung luft, fuktigt och hettan stiger över asfalten. Känner faktiskt för att bada, men jag känner att det är lite onödigt att bara åka in för ett dopp. Sedan så ska jag jobba imorgon. Kanske åker ikväll? Får se.
Har fått höra lite kritik för den här bloggen. Mi finner föregående inlägg "flummigt" och "onödigt djupt" men framförallt "typiskt dig Matilda". Filip däremot tycker att "flummigt är fint" och sa "fortsätt så". Jag ska ärligt säga att jag har försökt att hålla den lätt och okomplicerad, vilken jag väl på något sätt lyckats med ända tills häromdagen. Ibland spårar man ur, men tydligen uppskattas det. Av vissa. Mi, så fort du märker att det går utför- hoppa över det!
Blev lycklig idag, fick A love song for Bobby Long soundtracket av Filip - tack så jättemycket! Blev väldigt förvånad! Bästa spåret: Washboard Lisa. Hjärtslitande (vilket för övrigt är ett oerhört vackert ord, så simpelt men fruktansvärt starkt. Det är ju precis så man känner ibland - att hjärtat ska slitas ur bröstet på en)
Hittade idag på Monkis rea Ida Sjöstedts spetsklänning, nersänkt med 50 %. Så jag köpte den. Kommer jag någonsin använda den? Kanske inte, men den är fin att ha i garderoben. Dessutom vill jag att mina eventuellt framtida barn ska kunna gå in sin mammas garderob och titta förtjust på en massa vackra klänningar som de får låna. Det här är en sådan klänning. Min mamma har inte sparat någonting, förutom en Dior-väska. Den är riktigt fin, passar fint till resor som handbagage. Men samtidigt känns det lite... skrytsamt att springa runt med den.
Pushing Daisies har nu för ett tag varit det enda som upptagit mina tankar. Nu har jag tittat igenom hela säsong 1 och halva 2:an. Endast de allra sista avsnitten kvar - måste bara se dem! En fantastiskt serie för er som inte sett den. Man är allt lite kär i Lee Pace. And I need to be more of a Chuck-kind känner jag.
Nu ska jag lyssna vidare på min fina present. Kanske bad ikväll?
//Matilda
(Min mobil är sönder. Vad naken och tappad man känner sig)
Har fått höra lite kritik för den här bloggen. Mi finner föregående inlägg "flummigt" och "onödigt djupt" men framförallt "typiskt dig Matilda". Filip däremot tycker att "flummigt är fint" och sa "fortsätt så". Jag ska ärligt säga att jag har försökt att hålla den lätt och okomplicerad, vilken jag väl på något sätt lyckats med ända tills häromdagen. Ibland spårar man ur, men tydligen uppskattas det. Av vissa. Mi, så fort du märker att det går utför- hoppa över det!
Blev lycklig idag, fick A love song for Bobby Long soundtracket av Filip - tack så jättemycket! Blev väldigt förvånad! Bästa spåret: Washboard Lisa. Hjärtslitande (vilket för övrigt är ett oerhört vackert ord, så simpelt men fruktansvärt starkt. Det är ju precis så man känner ibland - att hjärtat ska slitas ur bröstet på en)
Hittade idag på Monkis rea Ida Sjöstedts spetsklänning, nersänkt med 50 %. Så jag köpte den. Kommer jag någonsin använda den? Kanske inte, men den är fin att ha i garderoben. Dessutom vill jag att mina eventuellt framtida barn ska kunna gå in sin mammas garderob och titta förtjust på en massa vackra klänningar som de får låna. Det här är en sådan klänning. Min mamma har inte sparat någonting, förutom en Dior-väska. Den är riktigt fin, passar fint till resor som handbagage. Men samtidigt känns det lite... skrytsamt att springa runt med den.
Pushing Daisies har nu för ett tag varit det enda som upptagit mina tankar. Nu har jag tittat igenom hela säsong 1 och halva 2:an. Endast de allra sista avsnitten kvar - måste bara se dem! En fantastiskt serie för er som inte sett den. Man är allt lite kär i Lee Pace. And I need to be more of a Chuck-kind känner jag.
Nu ska jag lyssna vidare på min fina present. Kanske bad ikväll?
//Matilda
(Min mobil är sönder. Vad naken och tappad man känner sig)
