Landet är fint på våren.
Idag har varit en märklig dag. Vaknade efter ha somnat utan täcke, med kläder på och med näsan i en bok klockan sju och mådde pyton. Aha, förkyld. Vårförkylningar borde förbjudas. Allt ska vara vackert på våren. Och nej, det är inte allergi. Jag är inte allergisk mot något.
Sedan åkte jag till skolan och fick reda på att jag fick VG i Engelska C - härligt. Ännu härligare är det dock att det är student om två veckor! På väg till skolan lyssnade jag på Hallå P3 där de diskuterade namn, hur utsatt man kan bli bara för att man har ett annorlunda eller omordernt namn. Då ringde en kvinna in och sa att hon blivit mobbad i hela sin skolgång på grund av sitt namn - Matilda. Jag heter Matilda. Jag älskar mitt namn. Mitt namn är min identitet. Det betyder Strid och Styrka på forntyska och jag tycker att min stora kropp och röda hår passar, man kan nästan figurera sig själv som en fornnordisk gud. (Ja, jag hade gärna varit en fornnordisk gud.) (Ja, jag är märklig). Sorgligt ändå, för den stackars damen. Men jag undrar jag om motivet verkligen var namnet, eller om det spökade någonting annat bakom mobbningen. Tror nog snarare att det är slumpen. Slumpen, den jäveln, har mycket att stå till svars för.
Efter skolan fikade jag och Maja i solen.
Ah, våren på landet - är det inte underbart?! Blommande äppleträd som brer ut sina kronor upp mot himlen, svalorna kvittrar och flyger titt som tätt, medan humlorna trivsamt surrar i buskarna.
Jag läste medan Quito solade. Maja solade också men hon finns inte med på bilden.
Och Tummelisa överraskade oss alla när hon dök ner i buskarna och fångade en mus. Duktig katt.
Tobbe cyklade förbi mig innan idag för att lämna ett par salladsskålar som jag glömde hemma hos honom på Valborg. Ja, cyklade. Galet, detsamma som självplågeri. Jag hatar att cykla. Jag är dålig på att cykla. Men jag älskar att gå! Kan gå hur länge som helst, hur långt som helst. Folk borde gå mer. Tobbe hade i för sig gått en bit, eftersom hans hi-tech cykel inte klarade av grusvägarna. Så det tog honom 2,5 h att ta sig hem till mig. Ha-ha - vad var det jag sa? Självplågeri.
Jag bjöd honom i varje fall på hackebiff och nypotatis. Det uppskattades tror jag.
Ah, våren på landet. När det är såhär vill jag aldrig flytta hemifrån.
Sedan åkte jag till skolan och fick reda på att jag fick VG i Engelska C - härligt. Ännu härligare är det dock att det är student om två veckor! På väg till skolan lyssnade jag på Hallå P3 där de diskuterade namn, hur utsatt man kan bli bara för att man har ett annorlunda eller omordernt namn. Då ringde en kvinna in och sa att hon blivit mobbad i hela sin skolgång på grund av sitt namn - Matilda. Jag heter Matilda. Jag älskar mitt namn. Mitt namn är min identitet. Det betyder Strid och Styrka på forntyska och jag tycker att min stora kropp och röda hår passar, man kan nästan figurera sig själv som en fornnordisk gud. (Ja, jag hade gärna varit en fornnordisk gud.) (Ja, jag är märklig). Sorgligt ändå, för den stackars damen. Men jag undrar jag om motivet verkligen var namnet, eller om det spökade någonting annat bakom mobbningen. Tror nog snarare att det är slumpen. Slumpen, den jäveln, har mycket att stå till svars för.
Efter skolan fikade jag och Maja i solen.
Ah, våren på landet - är det inte underbart?! Blommande äppleträd som brer ut sina kronor upp mot himlen, svalorna kvittrar och flyger titt som tätt, medan humlorna trivsamt surrar i buskarna.
Jag läste medan Quito solade. Maja solade också men hon finns inte med på bilden.
Och Tummelisa överraskade oss alla när hon dök ner i buskarna och fångade en mus. Duktig katt.
Tobbe cyklade förbi mig innan idag för att lämna ett par salladsskålar som jag glömde hemma hos honom på Valborg. Ja, cyklade. Galet, detsamma som självplågeri. Jag hatar att cykla. Jag är dålig på att cykla. Men jag älskar att gå! Kan gå hur länge som helst, hur långt som helst. Folk borde gå mer. Tobbe hade i för sig gått en bit, eftersom hans hi-tech cykel inte klarade av grusvägarna. Så det tog honom 2,5 h att ta sig hem till mig. Ha-ha - vad var det jag sa? Självplågeri.
Jag bjöd honom i varje fall på hackebiff och nypotatis. Det uppskattades tror jag.
Ah, våren på landet. När det är såhär vill jag aldrig flytta hemifrån.
Kommentarer
Trackback
