Maroseng

Dagen då Enzo för en sekund trodde att man äter katter i Sverige

En lång diskussion hade pågått vid lunch. Vi var inte många; endast jag, Carmine, Domenico, Giovanni och Enzo. Diskussionen hölls främst mellan mig och Carmine, eftersom han var mer hungrig och han tyckte att jag skulle gå och säga till Zia Melina - som redan hade mycket att göra i köket - att laga något mer åt honom. Jag svarade honom, att han minsann kunde gå och laga något själv, medan han ihärdigt insisterade på att män som han, som precis slaktat en gris, inte hörde hemma i köket utan till bords - för att bli serverade av kvinnorna. Detta fick mig, som jag hoppas att ni förstår, att gå i taket. Efter en stund kulminerade det hela i att vi anklagade varandra för småsaker, t.ex. så sa jag att slakta en gris inte är något hårt jobb och att han skulle bli tjock om han inte jobbade hårdare, medan han påstod att alla hade äcklats av mina kakor (lussebullarna) som jag bakat häromdagen.

- Åh, bakade du kakor häromdagen? avbröt Enzo förtjust. Vad bakade du?

- Lussebullar, svarade jag på svenska.

- Vad? Prata så att man förstår.

- Okej, i direkt översättning blir det "I gatti di Santa Lucia" (Sankta Lucias katter = lussekatter).

Han gav mig en lång blick och sa sedan:

- Du vet väl vad "i gatti" (katter) är för något? Litet djur som är som en hund fast ändå inte.
Jag mötte snabbt Giovannis blick, som tänkte likadant som jag och vi båda brast ut i skratt. Snabbt, instämde även Domenico som gjort kopplingen, och efter ännu lite längre tid Carmine (det arbetas inte alltid så snabbt i Carmines stenåldershjärna). Det dröjde säkert något minut innan jag hämtat andan igen och torkat tårarna, och Enzo satt mest och såg tjurig ut.
- Tror du verkligen att vi äter katter i Sverige? Speciellt i kakor, julkakor?! De kallas katter på grund av formen! upplyste jag honom.
- Jaja, svarade han fortfarande lite tjurigt, och gick sedan ut för att fortsätta arbeta.

Fast när Selma dör kanske vi kan prova på en äkta lussekatt?! (OBS. SKÄMT)

//Matilda