Maroseng

Dagen då Carmine och Antonella visade mig deras bröllopsvideo

Jag kände mig lite obekväm i det stora vardagsrummet, där jag satt i den alltför låga soffan, med Filomena på ena sidan och Antonellas bror, som också heter Carmine, på andra sidan. Jag förbannade mig själv för att jag hade tagit på mig kjol, nu var jag ju tvungen att sitta upprätt hela tiden. Det var Antonellas 24-årsdag, och vi hade precis ätit kaka och druckit (nej, inte kaffe utan...) Coca Cola.

- Åh, sa Antonella plötsligt när det för en sekund blivit tyst, Matilda har ju inte sett vår börllopsvideo!

Herregud, tänkte jag, måtte den vara fin - ibland är jag ju så dålig på att ljuga och säga att jag tycker saker är fina, när jag egentligen tycker tvärtom.

Det tog ett tag innan tekniken fungerade, men efter ett tag fick de igång den. Hela videon inleddes med texten "Carmine och Antonellas bröllop, oktober 2008" i bjärta färger och i word art format. Alla var tysta och tittade med stora ögon. Bilder dök upp, både rörliga och stilla. Carmine som är i sitt barndomsrum och håller på att klä på sig i frack, och jag tänker att det kanske inte blir så svårt att ljuga ändå. Men då, då börjar bakgrundsmusiken spela. Daniel Powters "You had a bad day". Jag bet mig hårt i läppen för att inte skratta åt det ironiska och tänkte i mitt att det minsann var tur att jag var den enda i rummet som förstod engelska, och jag slapp därför möta någons blick.
- Matilda, du som kan engelska, sa Carmine plötsligt, vad betyder det som han sjunger här?
Tusen tankar flög genom mitt huvud. Jag kunde bara inte ljuga, det gick inte.
- Eh, svarade jag, det betyder...typ.. du har haft en dålig dag.
Han tittade besviket på mig och Antonella likaså.
- Gör det? sa han.
- Ja, och insåg mitt misstag i att inte ljuga och fortsatte; fast på ett bra sätt. Ungefär som du haft en dålig dag innan, men nu när du träffat din kärlek så blir det bättre.
- Aha, sa Carmine och log mot Antonella, som log om möjligt bredare.
Jag andades ut.

Det dröjde inte länge förrän jag sattes i en likadan situation. Bröllopscermonin var över - italienska bröllop varar i en evighet (inte för att jag har något svenskt att jämföra med, men det tycktes mig ändå vara ovanligt långt) - och de stod tillsammans på stranden, det var solnedgång och de var nygifta. Trots det pussade de bara varandra lite nätt på kinden och kramade varandra. Ska man inte hångla upp varandra när man gift sig?! I varje fall så hade jag än så länge sluppit undan jobbiga översättningar - tills det att de började spela Celine Dions "All by myself". Om jag hade varit hemma, utan personer runt omkring mig, hade jag kastat mig på golvet och tagit mig för huvudet - för det var ju bara fel, fel, fel! Det är sången som spelas i Bridget Jones Dagbok när hon tror att hon ska leva ensam i resten av sitt liv, dö och sedan bli uppäten av sina egna hundar. Jag tittade mig omkring i rummet, men ingen verkade märka våndan som pågick inom mig. Fråga mig inte, upprepade jag för mig själv, fråga mig inte!

Men jo, visst kom frågan;
- Matilda, vad betyder den här sången?
Jag suckade lite och sa:
- Det betyder att ni är jättekära och kommer leva lyckliga länge...tillsammans.
De tittade på varandra igen, som om de återupplevde dagen.

Små vita lögner, har nog aldrig gjort någon något ont, tänkte jag opch hoppades i mitt stilla sinne att de aldrig mer skulle fråga någon annan engelsktalande person samma fråga.

//Matilda