14 december 2009: Historia 3
Dagen då Carmine förevigt kom att rata Sverige
Chiara, vetrinären och numera min vän, hade precis tittat till Tito, en av jakthundarna. Han hade blivit sydd efter att ett vildsvin satt en bete i sidan på honom och dragit upp ett decimeter långt sår. Det här var några dagar efter, och han mådde bättre. Carmine kom körandes i hans blåa Fiat och klev ut i gummistövlar och träningsdress.
- Matilda, la Dotoressa, hälsade han.
- Ciao Carmine, svarade jag.
Efter att ha förhört sig med Chiara hur hunden mådde, vände han sig till mig.
- Hörde ett skämt om Sverige idag.
- Jaså, sa jag, berätta.
- De sa att Sverige endast haft 17 soltimmar i november, skrattade han, det kan ju inte stämma.
Jag tittade länge på honom och svarade;
-Jo, jag tror till och med att det var färre.
Han hejdade sig förvånat.
- Är det sant?!
- Jo, intygade jag honom, Sverige är ett mörkt land.
- Hur har du överlevt alla dessa år? Hur kan ni leva utan sol?
Jag visste inte vad jag skulle svara. Detta var i början av december, jag stod i en tunn långärmadtröja och solen värmde mig i ryggen. Jag tänkte på hur det var i Sverige, på hur det var mörkt redan klockan halv tre på eftermiddagen, och på hur fuktigt och jäkligt det brukar vara i december.
- Jag vet faktiskt inte, svarade jag tillsist.
Efter att stått försjunken i tankar sa han:
- Jag kommer nog aldrig åka till Sverige.
- Nej, Carmine, det gör du rätt i. Du mår bättre här - i solen, sa jag halvt ironiskt.
- Mm.
Och så tog han Tito under armen och bar bort honom mot stallarna.
Just nu regnar det ute, och jag beklagar mig som alla andra här. Det har ju inte regnat på två veckor, varför ska det regna nu?!
//Matilda
Chiara, vetrinären och numera min vän, hade precis tittat till Tito, en av jakthundarna. Han hade blivit sydd efter att ett vildsvin satt en bete i sidan på honom och dragit upp ett decimeter långt sår. Det här var några dagar efter, och han mådde bättre. Carmine kom körandes i hans blåa Fiat och klev ut i gummistövlar och träningsdress.
- Matilda, la Dotoressa, hälsade han.
- Ciao Carmine, svarade jag.
Efter att ha förhört sig med Chiara hur hunden mådde, vände han sig till mig.
- Hörde ett skämt om Sverige idag.
- Jaså, sa jag, berätta.
- De sa att Sverige endast haft 17 soltimmar i november, skrattade han, det kan ju inte stämma.
Jag tittade länge på honom och svarade;
-Jo, jag tror till och med att det var färre.
Han hejdade sig förvånat.
- Är det sant?!
- Jo, intygade jag honom, Sverige är ett mörkt land.
- Hur har du överlevt alla dessa år? Hur kan ni leva utan sol?
Jag visste inte vad jag skulle svara. Detta var i början av december, jag stod i en tunn långärmadtröja och solen värmde mig i ryggen. Jag tänkte på hur det var i Sverige, på hur det var mörkt redan klockan halv tre på eftermiddagen, och på hur fuktigt och jäkligt det brukar vara i december.
- Jag vet faktiskt inte, svarade jag tillsist.
Efter att stått försjunken i tankar sa han:
- Jag kommer nog aldrig åka till Sverige.
- Nej, Carmine, det gör du rätt i. Du mår bättre här - i solen, sa jag halvt ironiskt.
- Mm.
Och så tog han Tito under armen och bar bort honom mot stallarna.
Just nu regnar det ute, och jag beklagar mig som alla andra här. Det har ju inte regnat på två veckor, varför ska det regna nu?!
//Matilda
Kommentarer
Postat av: Mor
Ja du, SMHI; November 2009 - Många nyanser av grått. I normala fall har vi i Skåne ca 20 soltimmar i november-december men som sagt det var nog färre än så...total grått skulle jag säga. Njut av solen när du kan. Men Sverige är vackert på sommaren eller hur ? Sandhammaren, Falsterbo mfl.
Kram mor
Postat av: sara
haha sorgligt men sant :)
Postat av: Maya
Här i svergie ser det i alla ut att bli en vit jul, som det inte varit på flera år. Det är nog två dm snö här hemma nu och jag vill åka pulka, men ingen att åka pulka med - du borde komma hem!
Trackback
