Pas de commentaires.
Bara för att jag konstaterade att den här bloggen är väderinriktad, så måste jag bara nämna att det regnar ute. Väldigt mycket. Och jag är nu dygnsur efter att ha varit ute. Och jag gillar det, det har absolut sin charm. (Avsky mig, gör det)
Snart åker jag. Ja, jag tjatar. Men jag måste göra det annars fattar jag inte. Och jag är nästan nervösare för den här resan än för Canada-resan, då jag var borta i 10 mån. Gillar inte att åldras på det sättet, man blir så jäkla mesig. Usch för att bli mesig, hatar det över allting annat. Det och feghet. Därför kämpar jag undermedvetet för att inte tänka på resan, samtidigt som jag måste göra det för att förstår. Det hänger inte ett dugg ihop, men så är väl jag. Ambivalent. Äh, vem säger att ni behöver förstå?
Vad vissa däremot behöver förstå det är att jag ofta inte brukar bry mig om sådant här. Att åka iväg är inget stort, att fira sin födelsedag är inget stort. Jag brukar aldrig göra en stor grej av det. Jag brukar knappt vilja fira det med familjen, det är snarare så att det är dem som vill det och inte jag. Och med vänner har jag inte firat min födelsedag på flera, flera år. Jag säger aldrig till människor runt omkring mig när min födelsedag är, för jag tycker mest att det är jobbigt med uppmärksamheten. Men, men, när jag för en gång skull tänker att jag vill hitta på något, mest för att jag kommer sakna mina vänner och det hade varit roligt att hitta på något tillsammans, så är ingen intresserad. Inte för fem öre. Och då känner jag mig så jäkla dum, som har varit så egoistisk och tänkt på sin egen födelsedag. Men egentligen är det väl inte så konstigt? Hur många firar inte sina 20-årsdagar? Eller så är det bara så att det inte är intressant att umgås med mig. Vilket det just nu känns som.
Fan, vad sorglig jag låter. Men faktum är att jag känner mig lite sorglig.
Kan det inte vara den 29 imorgon?
// Matilda
